Väskan, kvinnan och det patriarkala mönstret

Jag har svårt att släppa greppet om "väskan" nu när jag börjat fundera på den. Ett intressant inpass, som kommit från manligt håll (i SVT:s morgonsoffa i dag och på Aftonbladets kultursida i går t ex), är att det är en väska för 70 000 pix som hamnar i skottgluggen (läs: kvinnlig konsumtion) när den stora lyxkonsumtionen i det här landet bedrivs av män som handlar motorhojar, båtar, bilar osv som landar på sexsiffriga belopp. Men det argumentet har viftats bort för den symboltungt kvinnliga handväskan.

Jag börjar se ett mönster och det handlar tyvärr om kvinnor som bashar andra kvinnor. Vi hänger illojalt ut våra medsystrar för att vi själva inte har råd. Rätt eller fel - det är inte det jag vill fokusera, utan att det är så kvinnor förhåller sig till varandra, till skillnad från män som håller ihop i en ofta allmän tyst överenskommelse. Vem hörde senast en snubbe klanka på en annan för att han köpt en lyxbil? Näh, mönstret av kvinnor mot kvinnor är djupt rotat inom patriarkatet och senast - för några år sen - när Nina Björk ville tala om vår syn på arbete och familj, förvandlades debatten genast till den sk dagisdebatten, där kvinnor ställdes mot varandra som mödrar. Fäderna som också ingår i familjekonceptet - åtminstone på pappret - var märkbart frånvarande i debatten, där kvinnor kastade sig över varandra i kampen om att vara den bästa mamman.

Det här är ett bedrägligt sätt att diskutera, som bara speglar hur fast vi sitter i de gamla stereotypa föreställningarna om manligt och kvinnligt. När det gäller att lösa problemen som uppstår mellan arbetsmarknaden och familjen eller när det handlar om konsumtion så är det fortfarande - precis som under 1800-talet då den borgerliga kvinnan skapades - ett kvinnligt problem, fast det i allra högsta grad berör männen lika mycket. Men vi kvinnor kastar hellre skit på varandra än låter våra "heliga" män behöva skita ner sina blanka skor. Det är patriarkatets lojala kvinnor som hellre blundande drömmer vidare på sina romantiska drömmar om tvåsamhet och en liten kokett handväska - i stället för en dundrande Harley Davidson - än facar verklighetens män, både i den egna familjen och i samhället. Inte ens de män som faktiskt erkänner att de är de största lyxkonsumenterna har en suck när kvinnor excellerar i sin bästa gren: hata andra kvinnor.