Norén gör en Killinggänget

Pjäsen "Fördold" av Lars Norén sägs vara en "knivskarp vardagsskildring bland poliser, sjukskrivna, arbetslösa och knegare", men landar på Dramatens Lilla scen som ett komiskt ärkepekoral, som skulle kunna varit skrivet av grabbarna i Killinggänget.

Norén har med sin nyskrivna pjäs gjort ett försök att skildra "den svenska samtiden mitt i Stockholmsförortens hjärta". Men alla som kan sin Norén kan konstatera att han fortsätter att karva i sin urscen där en liten flicka offras sexuellt och där några kvinnor hamnar på psyket. Och ska man ta den här pjäsen på allvar - vilket är svårt - så kan man bara komma fram till att det är inte så konstigt i en sån här miljö, som är direkt saxad från kvällspressens mest spektakulära samtidsmissär.
Noréns gestalter har slutat att vara mångfacetterade människor, som visar upp en rad olika sidor av vad det innebär att vara människa. Kvar har blivit ett gäng pappfigurer, som rör sig i en kontext där kontaktlösheten är konstant och ingen någonsin förstår eller är kapabel att vara närvarande tillsammans med andra. När människan är utskriven ur manuset finns bara en rad dysfunktionella beteenden kvar och det är dem som skådespelarna gestaltar genom att i en räcka tablåer plakatteateraktigt spela upp incest, porrsurfande, krigsskador, alkoholism, psykos, depression, arbetslöshet och maktberusning. I utkanten av dramat rör sig två barn, som blir allt sjukare - skär sig, bär plasthandskar för att skydda sig mot allt smutsigt och visar upp sig för pedofiler på nätet - av de vuxnas brist på att vara just vuxna.

Att Norén fortsätter att offra "kvinnan" för dramaturgins skull känns så out of date, men han är i gott sällskap med den yngre generationens dramatikerkollega Peter Birro och hans kvinnobilder i SVT:s dramaserie "Upp till kamp".
Inte vet jag vad Noréns intention med den här pjäsen egentligen är, men om den är densamma som står i pjäsbeskrivningen jag refererat till ovan, så är pjäsen ett totalt misslyckande. Något som inte minst märktes bland genreppublikens skrattsalvor när handlingen var som värst. Efteråt applåderades det pliktskyldigt, men varken mer eller mindre, medan en äldre dam i raden framför mig tittade sig vilset omkring med orden: Är det slut nu?

Det ska bli väldigt intressant att se vad kritikerna säger efter lördagens premiär. Hittills har det varit svårt för dem att dissa ikonen, men kanske är det dags nu.