Sverker Åström minns inte att han mobbade hjältediplomaten

I dagens "Nordegren i P1" i Sveriges Radio erkänner regissör Ulf Hultberg att han fejkat romansen mellan hjälte-diplomaten Harald Edelstam och en kvinna ur motståndsrörelsen mot Pinochet i filmen "Svarta nejlikan" som har premiär på fredag.
Varför, när historien kring Edelstam bär på så mycket sprängstoff, som verkligen skulle göra den här filmen het i dagens svenska politiska debatt? Dessutom förtar det romantiserande fiktiva greppet synen på både Edelstam och hans gärning.

I går skrev Harald Edelstams son, Erik på Expressens debattsida att filmen är "en historieförfalskning" som "ligger långt från sanningen". Han avslöjade hur UD och den svenska regeringen tystat ner Edelstams insats, tydligen för att han räddade "fel sorts människor", dvs vänsterradikala och inte judar, som den hypade Raoul Wallenberg, som ensam fått bära den svenska hjälteglorian när det gäller att rädda människoliv och det trots att Edelstam var en "sentida Wallenberg".

Det är pinsamt att höra hur fd kabinettsekreteraren på UD och Edelstams gamla kollega Sverker Åström nu inte längre minns att han var med och mörkade Edelstams betydelse och var en av dem som mobbade sin altruistiske och mycket modige arbetskamrat. Däremot minns han mycket väl att Edelstam bröt mot reglerna och försvarar UD:s agerande som kritiserade det. Att det var pga att han såg till människoliv i stället för regelboken på UD som gjorde att han lyckades rädda tusentals chilenare från tortyr och död, det sammanhanget vill inte Åström diskutera.

När det gäller filmen försvarar i dagens Expressen Mats Fors, som är initiativtagare till "Svarta nejlikan" att filmen är en fiktion och därför inte behöver bry sig om verkligheten och så är det ju. Men när man som Ulf Hultberg väljer att väja för det verkliga sprängstoffet i historien för att i stället romantisera det dokumentära materialet då blir resultatet skralt. Fors jämför "Svarta nejlikan" med storfilmer som Steven Spielbergs "Schindlers list", Kjell Gredes "Godafton herr Wallenberg och Costa Gavras "Missing" - helgjutna konstverk, som tog det dokumentära materialet på allvar och skapade filmer som verkligen lyfte fram hjältedåden. Det gör tyvärr inte Hultberg, men förhoppningsvis får vi se fler försök att skildra denne för de flesta svenskar helt okände hjälte.