"I huvudet på Gynning": En vägran att växa upp

I går hade Carolina Gynning, som blev mediaälskling när hon för några år sen tog hem segern i Big Brother, premiär på sin egen programserie "I huvudet på Gynning" i Kanal 5. I och med det förvandlar hon tankar om föräldraskap till ett avsnitt i Big Brother och krocken med samhället utanför TV-studion är knappt märkbar. I programmet vill säga. Att Carolina lever på en annan planet än de flesta andra, har jag redan förstått, men att det var ett ställe med jättebebisar förstod jag först i går. Hennes polare, brorsorna Schulman, lillsyrran Gynning (enda vettiga i sällskapet) och en exhibitionistisk adelsdam, där Alex och lillbrorsan tycker att barn är dumma i huvudet, samtidigt som de plussar på den egna credden. Mediakändisarna i hennes gäng rör sig kring 30-års strecket och tycker fortfarande att de mest intressanta här i livet är att googla sig själva det första man gör när man vaknar eller supa skallen i bitar. I mötet med de riktiga barnen är Carolina den barnsligaste av alla och försöker impa och toppa på ungarna om vartannat, alltid utifrån sig själv som världens mitt.
Jag undrar vad pappa Freuds lärjungar skulle säga om det här gänget, som fortfarande i livet kring 30 inte ens nåt fram till spegelstadiet - där även andra existerar och inte bara är en förlängning av det egna jaget - som ungar oftast når mellan ett och två bast.