Är det nån som läser Bang längre?

Jag blir så upplivad av min nya insikt (läs föregående blogg "Ebba Witt-Brattström in my dreams") att jag fortsätter lite mer på Ebba. Läste precis en intervju med henne i senaste numret av "Fokus" där hon i en passus om den feministiska tidskriften Bang, som jag slutade läsa för länge sen. På frågan om vi är inne i en backlash i jämställdhetsdebatten apopå Bang: "...den fullkomligt abstrakta diskussione som förs i Bang eller på vissa kultursidor är bedrövlig - den har inget med verklighetens kvinnor att göra."
Visst, och jag kan till och med hålla med henne om att feminismen inte gjort några framsteg alls på senare år, som om musten gick ur kvinnorna som vill förändra i och med Fi:s totala fiasko; som om feminismens kamplystna kvinnor står och stampar och väntar på det nya paradigmet - post postmodernismen - som ska föra oss ut i verkligheten igen.
Själv längtar jag efter det där pirret jag kände i magen den dagen då Fi kallade till sin första presskonferens i riksdagshuset för att komma ut som parti. Det hade föregåtts av en lång massmedial feministisk arbetsseger. Det var så jävla kul. Äntligen, tänkte jag, nu händer det och jag som missade både Grupp 8 och Stödstrumporna får vara med. Resten är historia och tyvärr, så här i efterhand, var det "Butlerfeministerna" med Tiina Rosenberg i spetsen som gick segrande ur striden mot Ebba och när hon lämnade scenen och Evin Rubars "Könskriget" målade ut feminister som manshatare, då var historien slut, redan innan den börjat.

Nu tänker jag bara: Vad ska vi göra nu då?