Alva, Simone och Mona med eller utan barn

Moderskapet är fortfarande en av de mest brännande feministiska frågorna. Det var den på 30-talet också, då Alva Myrdal, med sin man Gunnar, skrev "Kris i befolkningsfrågan", 1934. Det var Alva som förespråkade ett samhälle där män och kvinnor delar lika på hem och arbete. Själv blev hon - som så ofta kvinnor som gör en samhällsinsats - anklagad för att vara en särdeles dålig morsa av sonen Jan i hans självbiografiska böcker "Barndom", "En annan värld" och "Tolv på det trettonde" från 80-talet. Vad jag minns av de där böckerna gillade han inte farsan nåt vidare heller, men det var porträttet av Alva som etsade sig fast hos den läsande allmänheten och i debatten - of course - för en kvinna som är en "dålig" mor får bära skamstämpeln och har genom alla kulturer i historien fått göra det. Visserligen försökte Alvas döttrar Kaj och Sissela ärerädda mamma genom att ge sina bilder av barndomens mamma Alva: Kaj Fölster i boken "De tre löven" och Sissela Bok i böckerna "Alva: ett kvinnoliv" och "Alva Myrdal: min mor". Men det var ändå Jans bild som levde vidare. Att ungarna hade en farsa också och hur han fungerade som sådan är inte i fokus, för nu, som då är det modern som bär det huvudsakliga föräldraansvaret och därmed även ensam får bära skammen av att vara en dålig sådan.

Simone de Beauvoir, den franska feministmodern till klassikern "Det andra könet" och samtida med Alva hade inga egna barn, men hon skrev "Avled stilla", en inkännande och försonande bok om sin mor när hon låg för döden. I Simones fall var det - till skillnad från Alva - avsaknaden av barn, som gjorde att hennes kvinnlighet ifrågasattes, även om båda blev kallade för "manskvinnor". Båda har också väckt ambivalenta känslor hos andra kvinnor och receptionen av dem har skiftat från motstånd till beundran. När jag började min instudering av Simones moderskapssyn (se arkivet: C-uppsats)2004 möttes jag av avsky gentemot henne som person av två kvinnliga bibliotikarier, som undrade hur jag kunde skriva om den där hemska människan, som utnyttnjat andra och egentligen hade Sartre att tacka för allt. Samtidigt har mitt arbete med hennes texter öppnat för många intressanta diskussioner om kön, i vilka många yngre som äldre kvinnor har berättat hur Simone inspirerat dem och haft stor betydelse för deras syn på kvinnors situation och egna livsval.

Både Alva och Simone stod vid sidan av två geniala män. Enligt den traditionella historieskrivningen är det Gunnar Myrdal och Jean Paul Sartre som är giganterna i sina respektive parrelationer. Fan vet! Det som gjorde männen så stora var nog att de hade dessa geniala kvinnor vid sin sida, som gjorde vad de kunde för att putta fram sin älsklingar och servilt utan att knorra intog andrapostitionen. Det var såna tider då, kan man svara som en förklaring. Ett annat svar kan vara att dessa lysande kvinnor i den historiska kontexten aldrig skulle kunna blivit självlysande, utan behövde draghjälp av sina briljanta män, för att någon överhuvudtaget skulle brytt sig om vad de hade att komma med.

Nu är det andra tider. Det är 21 år sen Alva Myrdal och Simone de Beauvoir dog, 1986 och i Sverige står vi inför en historisk vändpunkt. Ska socialdemokraterna, det parti som aldrig tog tillvara på Alvas kompetens, nu för första gången i den hundraåriga socialdemokratiska historien välja en kvinna till partiledare. Många tror att Mona Sahlin - redan för tio år sen av Ingvar Carlsson utsedd till kronprinsessa - kommer att halka på målsnöret även denna gång, för att patriarkatet inom partiet lika lite nu som på Alvas tid vill se en kvinna som ledare.
Vad ska anti-Mona falangen skylla på den här gången när Toblerone-knepet redan är använt? Visserligen har en del gubbs och gums (Britta Svensson i Expressen t ex) redan försökt blåsa liv i det som var och säga att "slarvmajan Mona" vill vi inte ha, men det blir mest pinsamt i ett politiskt landskap som rymmer så mycket verkliga skandaler.

Till skillnad från sina förmödrar Alva och Simone har hon helt på egen hand - maken Bosse är inte politiker - tagit sig upp till Sveriges politiska toppskikt, så den snubbeltråden går inte att lägga ut.
Då är det väl bara mamma-knepet kvar då, om man ska bry sig om vad geniala kvinnor historiskt anklagats för. Hoppas Mona preppat sig ordentligt på det området och är beredd att ta strid för Alvas gamla käpphäst, att tillsammans med pappa både kunna vara mamma och yrkesarbetande utan att få skit för att vara en dålig morsa.