Från verklighetens sexköp och trafficking till fiktionens

I två reportageböcker; "Flickan och skulden", 2002 och "En riktig våldtäktsman", 2004
har SVT-journalisten Katarina Wennstam utifrån sina granskningar av våldtäktsmål kommit fram till en del om manligt och kvinnligt i sexualiteten, dvs samhällets syn på unga kvinnors sexualitet och mäns skuld. Det blev två böcker med svidande samhällskritik.
Nu tar hon avstamp i 2000-talets sexköpsverklighet och ger 19 januari ut sin första roman, "Smuts". Samhällskritiken är kvar, säger hon (SvD, 070105. Romanen handlar på en nivå om kvinnors värde och ur mäns perspektiv har det bottennotering, för de tar sig rätten att göra vad de vill med kvinnors kroppar.
I det verkliga livet skickas sexbrottsdomar nästan alltid till en boxadress eller till jobbet, i stället för hem. Det beror på att de flesta som köper sex är familjefäder, enligt Wennstam.
Återigen vill en som arbetar med frågor som rör sexbrott poängtera att det är inga speciellt onda, sjuka, missbrukande eller invandrande män som våldtar eller går till horor, utan vanliga vita medelålders farsor med hyfsad inkomst. I debatten kring sexbrott finns det däremot alltid en ideologisk falang som vill skjuta in sig på att detta inte är ett allmänt mansproblem, utan handlar om särskilda män, med särskilda problem.
Det är därför Wennstam fokuserar på männen och torskarna inte på kvinnorna i sin roman. För att vi inte vill veta att pappan i grannhuset kan vara en våldtäktsman. Dessutom hävdar hon att brott som drabbar kvinnor betraktas annorlunda: "De tillhör den privata sfären och anses ofta vara sådant man inte ska peta i."