Den anonyma horans trovärdighetsproblem

Är en person (läs: horan "Isabella Lund") trovärdig i den offentliga debatten (Expressens debattsida, 070216) när hon påstår att "de prostituerade inte är offer - utan att själv vilja sätta sitt namn och ansikte bakom denna åsikt?". Det undrar Emma Wange i sin krönika "Inte ett yrke som andra", på dagens ledarsida i Göteborgs-Posten.

Det är klart att Isabella och hennes horsystrar är offer för prostitutionen, även om hon, i linje med andra prostitutionsförespråkare i debatten, hävdar att det är feministers och samhällets syn som stigmatiserar (annat ord för offrar) dem.
Wange vill, liksom jag och andra som tycker att prostitution är ett uttryck för mäns hycklande sexualitet, att fokus i debatten ska inriktas på männen och varför de; går till horor, betalar för sex, vad det innebär och vilken syn på sexualitet torskarna har. Det är klart hororna inte vill snacka om det, eftersom torskarna är själva födkroken. Men vi andra - som inte behöver blunda inför faktumet att kvinnor får bära skammen/stigmat av männens hycklande sexualitet - kan ju göra det.