Traffickingligornas härjningar i Stockholm och i världen

I juli 2002 klubbade EU igenom en traffickinglag, om människohandel för sexuella ändamål. I Sverige bildade polisen en traffickinggrupp 2004, men den första traffickingligan sprängdes redan 1998 på motellet Gyllene ratten i Fruängen, som tjänstgjorde som plats för sexslavhandeln.
Sen dess har 14 traffickingligor avslöjats i Stockholms län med en topp 2005, då fem ligor upptäcktes.

Kvinnorna och människohandlarna kommer ofta från öststaterna. Ett exepmpel var Olgas lågprisbordell på Rådmansgatan i Alby, som sprängdes i maj 2005. Där kostade ett knull 500 spänn och under tre månader knullade 13 kvinnor med 544 torskar i Olgas lägenhet. Ofta hänger ligorna ihop, säger Ewa Carlenfors, polisens traffickinggrupp (Mitt i Södermalm, 070102)

Trafficking står för den tredje största organiserade brottsligheten internationellt. Bara inom illegal vapenhandel och narkotikasmuggling drar man in mer pengar.
Till Sverige kommer mellan 300 och 600 kvinnor för att säljas inom sexslavhandeln varje år. Många av dem har då innan tvingats att sälja sex i andra länder.

Ryska Natasja Tenjeva - i dag 25 år - var 17 år när hon tvinga leva som sexslav i Sverige. I boken "Såld" berättar hon om den tiden och i framtiden - lever nu med skyddad indentitet och pluggar på universitetet i S:t Petersburg - vill hon hjälpa andra drabbade.
I en debattartikel (Expressen, 070217) tycker hon att den svenska sexköpslagen räddade hennes liv, till skillnad från prostitutionsförespråkare som hävdar att lagen hindrar "att effektivt motarbeta den sexuella människohandel" (eskorthoran Isabella Lund i sin blogg 070217 på www.sensuellqkonsult.wordpress.com).
Natasja riktar däremot sin kritik mot männen, som helt enkelt skiter i att kvinnorna de utnyttjar mår dåligt och horar under tvång. Hon menar att "om de skulle ha konfronterat det lidande de orsakade genom sina handlingar skulle de också ha erkänt sin skuld."

En annan bok om sexslavhandeln med kvinnor är Somaly Mams "De oskyldigas tystnad" , som beskriver kvinnors och unga flickors oerhörda lidande. Hon tar sin utgångspunkt i egna erfarenheter av sexslavhandel i Kambodja och berättar om sin nuvarande kamp för att rädda barn som utnyttjas på samma sätt som hon i sin organisation Afesip. Det handlar om systematiskt sexutnyttjande av barn i ett land där myndigheterna tiger pga av mutpengar från hallickarna. (DN, 070213)