Sexövergreppade barn och skamfyllda horor

Nu kan jag också - precis som Petra Östergren - kalla mig horornas bästa vän, för jag känner sen en tid tillbaka två kvinnor som har prostituerat sig. Näh, jag ska inte skriva någon bok om hur jävligt de har haft det, för att driva politisk propaganda, eller debattera med dessa två exempel som utgångspunkt för att skärpa straffen för sexköparna.
Men jag har blivit än mer säker på, att det som forskningen hittills hävdat, stämmer. Det finns inga lyckliga horor, bara tragiska och ekonomiska omständigheter och i de här två fallen en uppväxt med sexuella övergrepp med pappan som förövare.

Det får mig att komma och tänka på när jag undercover smet in på queerbokhandeln Hallongrottans lanseringskväll för Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister" i slutet av förra året. Kvällen till ära diskuterade hon sitt favoritämne horornas företagsamhet med Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap på Södertörns högskola.
Plötsligt i en bisats undslipper det Petra att hon är jävligt trött på att diskutera horornas barndomsförhållanden och menade att vi måste lämna det bakom oss och ta nästa steg i kampen för horornas frigörelse, nämligen fokusera på att hororna ska få starta eget.
T om Ulrika Dahl, som tycks ha en väldigt liberal syn på prostitution, hickade till och menade att vi måste väl ändå kunna diskutera både barndomsupplevelser och vuxna horors vardag samtidigt när det gäller prostitutionsfrågan. Östergren blev henne svaret skyldig.

Det sägs att 90 procent av svenska kvinnor som prostituerar sig har blivit utsatta för sexuella övergrepp under barndomen. Om det är så och vi plussar det med explosionen av barnporr och pedofilernas jakt på barn på nätet, blir det genast oerhört viktigt att koppla ihop horornas barndom och deras senare liv inom prostitutionen. Om man bryr sig om hororna vill säga.

Ett steg i den riktningen vore att Bris sajt på nätet, Squill, dit 60 000 aliasnamn på vuxna, som misstänks försöka ta kontakt med barn på nätet, rapporterats in, anmäler namnen hos polisen. Nu fungerar listan bara som en möjlighet för kidsen som chattar på nätet att kolla om de chattar med något gubbslem eller inte.
"På ett sätt är det ett problem, eftersom man inte vill att det skulle ha hänt eller att det kommer att hända en gång till (min anm: att barn blir utsatta för sexuella övergrepp av nätpedofiler). Av den anledningen skulle man ju gärna vilja anmäla, men i dagsläget gör vi inte så, systemet är inte uppbyggt så." säger Staffan Alexandersson på Bris. (Ekot, P1, 070207)

Se till att gör om systemet så att det gör det då! Och heja barnrättsorganisationen ECPAT som nu kampanjar för att jakten på nätpedofiler, barnporr ska intensifieras, samtidigt som resurserna och kunskapen när det gäller frågan ökar inom polisen.

Det handlar om våra barn och det finns massor med ungar därute, som just nu skulle behöva någon som tog ansvar för att de inte blev utsatta för vuxnas sexuella övergrepp. Efter att ha lyssnat på två som horat, som en följd av att de blev sexövergreppade som barn och i och med det totalt tappade bort sitt människovärde och bara kände förakt för sig själva, är jag övertygad om att barn som utnyttjats ligger jävligt risigt till för att fortsätta på den vägen. Det är bara vi vuxna som kan ändra på den saken. Det är vår förbannade skyldighet att hjälpa dessa barn, så att de slipper växa upp till skamfyllda horor.

I stället för att tala om horstigmat, borde fokus i debatten handla om att lägga skulden och skammen där den hör hemma, hos pedofilen och torsken. Vuxna människor är och kommer alltid att vara ansvariga för sina handlingar oavsett anledning. Det är inte barns eller horors fel att i huvudsak män väljer att utnyttja andra. Och om de flesta horor dessutom är fd sexövergreppade barn blir det svårt att, som prostitutionsförespråkare som Östergren, tala om samtycke och frivillighet i samband med hordebatten. Om man inte som hon, skiter i att hennes bästa vänner, hade en jävligt taskig barndom och på allvar tror att det inte påverkar de vuxna livs"valen". En märklig vänskap, enligt mitt sätt att se saken.