De lyckliga hororna och horstigmat
Isabella, eskortbrud med egen hemsida (www.sensuellqkonsult.wordpress.com) svarade på min blogg "Sexövergreppade barn och skamfyllda horor", 070207, att hon minsann kände både lust och glädje när hon horade. Så bra då, svarade jag, outa det - dvs gå ut offentligt i egen hög person och säg det - så att debatten kan ta sig ur det svart-vita diket där horan antingen är always happy eller en olyckssyster som offrats för någon annans sexualitets skull.
Isabella svarade att hon redan gjort det i några debattartiklar, vilka jag tyvärr inte läst. Men det verkar inte som det stämmer när jag idag läser på hennes blogg att hon vill fortsätta gömma sig bakom anonymiteten i samband med att Göteborgsprästen Johanna Almer kräver att Isabella kommer ut ur garderoben för att Johanna ska ställa upp på en prostitutionsdebatt med henne.
Bakgrunden är två krönikor ("Märklig debatt om prostitution", 060313 och "En sexualiserad och förgrovad mediedebatt", 070210) som Johanna Almer skrivit på Göteborgs-Postens ledarsida. Isabella reagerar på Johannas anti-prostitutions inställning och vill debattera saken med henne, men backar inför Johannas krav. Why?
Den här anonymitetsapprochen hos de lyckliga hororna plus deras och deras försvarares totalangrepp på svenska feminister när det gäller sexköpslagen och synen på prostitution i det här landet, gör att frågan står och stampar. De lyckliga hororna säger att det är det sk horstigmat som gör att de gömmer sig och inte vill visa sig i media eller berätta för sina nära och kära vad de sysslar med. Men om det ska kunna bli någon ändring på den saken måste vi feminister, som inte alls har något emot hororna, få en sportslig att veta vilka dessa lyckliga horor är och vad vi eventuellt kan göra för dem och tvärtom. Men när de vägrar visa sig, bevisar de bara att de är offer för horstigmat som de så ivrigt säger sig vilja bekämpa. Att låta talespersoner som Petra Östergren föra sakdebatten gör ingen skillnad, hur mycket dessa lyckliga horor än beundrar henne för att hon förstått dem och för deras talan. Sorry girls, men vem bryr sig vad Petra Östergren tycker på en skala, hon är liksom inte en av er. Ni måste själva få oss som tvivlar på er lycka att förstå och då finns det bara en väg att gå och det är att ta debatten öppet.
Isabella säger nåt som pekar framåt i sitt senaste inlägg i frågan, nämligen att hon "tror på en lösning där myndigheter och organisationer samarbetar med oss i branschen". Ja visst, men först får du nog öppna garderobsdörren och komma ut till oss andra, Isabella.
9 kommentarer:
När jag pratar med polisen eller ECPAT, Rädda Barnen, Sociala myndigheter så berättar jag min riktiga identitet. Och jag försöker inleda samarbete i kampen mot människohandeln och jag vet att de gillar många av mina idéer men de kan inte agera efter dem pga horstigmat och att de går emot den rådande prostitutionspolicyn.
De 4 debattartiklar som har blivit publicerade har jag skrivit under med mitt pseudonymnamn Isabella Lund. För i kontakt med redaktörer och journalister så är jag ärlig om min identitet. Dock har de största svenska tidningarna ofta en policy om att man inte får skriva under ett pseudonymnamn. Det står ofta och väger om de ska våga publicera en artikel från mig eller inte.
Men jag vill inte ge mitt rätta namn till motståndare mot prostitution för de har inte tystnadsplikt eller något intresse av att skydda min integritet. .
Många kollegor före mig har råkat enormt illa ut pga horstigmat och när motståndare mot prostitution har fått tag på deras identiteter. De anmäls till skatteverket och skönstaxeras, de anmäls till socialen som sätter igång utredning om man är lämplig som förälder osv. Metoderna man använder för att tysta ner våra röster är inte så snygga tyvärr.
Visst hade varit bra att kunna agera under sitt riktiga namn men är det egentligen så himla nödvändigt i dagsläget? Jag menar om nu många trovärdiga personer kan styrka att jag verkligen är en sexsäljare, jag är inget troll ... måste man då skriva under det jag säger med mitt riktiga namn för att bli trovärdig? Du för ju själv debatt på Sourze med människor bakom Internet identiteter. Min blogg tillhör också en av de mest välbesökta i Sverige.
Och om en tidning vet vad jag heter, de har pratat med mig i telefon och får bekräftat av andra att jag är verklig, varför då inte låta mig komma till tals? Varför inte debattera med mig och prata med mig? LouiseP, bloggaren som är känd feminist och debattör kan gå i god för mig liksom många andra.
Jag vill inte utsätta mina barn eller min släkt för horstigmat. Det är oerhört starkt och svårt att bemöta. Ska mina syskon drabbas i deras yrkeskarriärer för vad jag gör med mitt privatliv?
När horstigmatiseringen inte är så hård så kanske vi kommer att kliva ur garderoben, vi horor som varken är lyckliga eller olyckliga hela tiden, utan vi som är som helt vanliga människor både lyckliga o olyckliga ibland.
Ps. Mina publicerade artiklar kan du hitta här:
Den 6/12-06 i Arbetaren - Inte alltid traumatiskt att sälja sex.
Den 27/12-06 i Gefle Dagblad - Vi som säljer sex har samma rättigheter som alla andra!
Den 4/1-07 i Flamman - Lyssna på oss prostituerade
Den 9/1-07 i Norrköpings Tidningar - Ingen som säljer sex i Sverige behöver leva i misär
Jo en sak till... enligt nuvarande lagstiftning så kan jag dessutom bli vräkt om min hyresvärd skulle få reda på att jag jobbar som eskort.
Så det är inte bara att kliva ur garderoben och säga hej här är jag... man ustätter sig själv och sin omgivning för mycket svåra saker.
Att förändra samhällets, kulturens och den sociala ordningens värderingar är tyvärr ingen tebjudning. Det visar historien otaliga exempel på. I rättivse- och jämställdhetskampen har svarta kämpat i förhållande till vita, som kvinnor mot mäns privilegier och homosar mot hetrosars syn på "riktig" kärlek.
Det är tufft och det vet alla som tillhör någon av dessa frihetsrörelser, för överallt i det rådande systemet stöter man på motstånd. Människor och institutioner som av gammal ohejdad vana och för att de alltid varit så tycker sig ha rätten på sin sida. De gör sitt bästa för att det så ska förbli. Inget konstigt med det, även om konsekvensen blir att de lämnar andra utanför.
Det är i det läget man måste stå upp för sin sak även om det kostar både det ena och det andra. Om man nu verkligen tror på det man sysslar med och tycker att man kämpar för en god sak, som på sikt även stoppklossarna kommer att förstså. Åtminstone så pass många så att förändringen kan börja.
Så hur mycket jag än kan förstå, ditt privata val av hänsyn till dig själv och dem du älskar och som står dig nära, så tror jag inte att du och de andra hororna som vill kämpa för er rätt att behandlas lika, kommer att lyckas så länge ni låter andra föra er talan. Mig veterligen finns det ingen rättvisekamp som vunnits på det sättet.
Jag vet Monica och förmodeligen har du rätt. Det känns som att sitta i en rävsax. Priset är nog för högt att betala för många av oss av det skälet att man inte ÄR en hora.
Att sälja sexuella tjänster är något man gör och ofta kanske bara under några år i sitt liv. Homosexuell är dock något man är, liksom att färgen på ens skinn alltid är där.
En kvinna runt 30 som idag säljer sexuella tjänster vill kanske inte behöva dras med horstämpeln i pannan i resten av sitt liv. Det kan försvåra andra yrkeskarriärer osv.
Och det är nog därför vi tillhör en av de mest marginaliserade grupperna i Sverige. Stigmat är hårt, kampen för våra mänskliga rättigheter är enormt svår att föra och priset man får betala är för högt på det personliga planet.
Men idag, med Internet och dess anonymitetsskydd, så kan vi ändå göra våra röster hörda på olika forum och på bloggar. Och på det sättet når vi många, det blir små ringar på vattnet, som sprider sig. Det är i alla fall så jag upplever det. Fler och fler sexsäljare börjar dessutom blogga, inte bara här i Sverige utan även i andra länder och det är bra :-)
Och på det sättet hörs vi även om en del då inte vill tro på oss pga integritetsskyddet vi har omkring oss.
Det där med sex som arbete, att kalla prostitution för sexuella tjänster, tror jag allvarligt talat är en retorisk figur, som inte går hem i stugorna.
Det är något med sexualsynen och sexualmoralen i horandet, som naturligtvis är årtusendets hyckleri från det sk normativa samhällets sida, som gör att horeriet i sig aldrig problematiseras på allvar.
Vad är horan ett tecken på? Varför ska hon bära skammen för en manlig sexualitet som frontar med madonna-hustrun medan han lever ut sina snuskiga fantasier med horan?
Så länge sexualiteten inte problematiseras, så kommer de politiska vindarna att kunna kalla horor för allt möjligt, nu senast förvandlade till egna företagare. När det egentligen handlar om ett existentiellt villkor - en situation där kvinnor bär stigmat som hycklande män i själva verket bär ansvaret för.
Kan du tänka dig, den dan när alla dessa män som pga sin sexualitet går till dig och andra kvinnor som kallas horor, går ut på barrikaderna och kämpar för er sak. Jag menar utan deras "lusta" skulle ni ju inte ha nåt "jobb". Ni tycks ju vara så oerhört viktiga för dem, vilket de aldrig behöver "stå upp för" utanför själva köpehandlingen. I stället låter de er horor få bära skammen, medan de lugnt åker hem till frun och idkar familjeliv. Det tycker jag, allvarligt talat, är för jävligt.
Det är inte bara män som upprätthåller horstigmatiseringen, kvinnor bidrar i lika hög grad att bibehålla madonna - hora tänket. För mig är det viktigt att bekämpa hosrtigmat för i grunden handlar det om den sexuella jämnställdhten mellan könen. Det är inte idag lika accepterat att en kvinna är kåt på samma sätt som att en man är det. Kvinnor lär sig tidigt att inte leva ut sin sexualitet, att inte vara frigjorda och naturliga i den, för då är de horor och luder. Den dag vi har uppnått sexuell jämnställdhet mellan könen så kommer vi som säljer sexuella tjänster inte ha så många kunder.
Det är inte bara horor som beläggs med skam. Även våra kunder bär skam. De är på ett sätt idag nästan mer stigmatiserande än vi. De beskrivs som våldtäktsmän i princip av media. Och i det tysta så kämpar de med oss för vår sak, men det är inte lätt att erkänna att man är sexköpare och mkt få vågar göra det ens anonymt på nätet. Till saken hör också att de är kriminella idag.
När jag börja jobba som eskort så trodde jag att det skulle vara många män som hade fantasier de ville få utlopp för men det är ytterst sällan några speciella önskemål uttalas. De flesta män vill bara ha helt vanlig, mysig mjuksex och inget annat. Våra kunder är de som visar oss mest respekt av alla. Monika de där riktiga mansgrisarna som har ett kvinnoförakt... de som skulle ropa hora efter mig på gatan... de betalar inte över 3000 kr för att njuta av mitt sällskap ett par timmar. De skulle aldrig i livet betala för att "knulla", det är ju något man kan ta för sig helt gratis!
Du har naturligtvis rätt i att det är lika mycket kvinnor som män som håller fast i madonna-hora tänkandet. Och jag håller också med dig om att horstigmat begränsar inte bara horors, utan alla kvinnors möjlighet till sexuell jämställhet i förhållande till män.
Jag är lika intresserad som du av att kvinnor ska kunna leva ut sin sexualitet. Däremot tror jag att vår syn på vad kvinnlig sexualitet är för något skiljer oss åt. Jag är inte riktigt säker på att den överhuvudtaget finns i någon annan form än den normerade spegelbilden av manlig sexualitet som idag är den form vi kallar kvinnors sexualitet. Det är därför jag skriver en magisteruppsats i frågan, med Simone de Beauvoirs syn på kvinnors sexualitet i Det andra könet, som utgångspunkt.
Varför tror du att horor och torskar bär skammen eller stigmat i fråga om sexualiteten? Sexualiteten har ju i alla tider och kulturer - mer eller mindre explicit - varit en handelsvara mellan familjer och länder, ett maktmedel för män, i huvudsak, för att bibehålla eller vidmakthålla makten. Hur kan denna köp- och säljverksamhet nånsin gagna kvinnors sexuella jämställdhet då de oftast är själva handelsvaran?
Jag tror på många feminster tror att det råder ett mer ojämlikt förhållande mellan mig och en kund än vad det gör Monika. Och att se mina tjänster som en kropp och en handelsvara med kvinnor tycker jag speglar ett synsätt på kvinnor som inte jag alls är familjär med.
Visst kan prostitution vara ett symptom på könsmaktsordning, men inte mer än annat i samhället. Det är inte orsaken till det i alla fall.
Min kund är en genomsnittlig man med en genomsnittlig mans värderingar. Och vi har faktiskt kommit en bra bit på väg mot jämställdhet mellan könen i Sverige. Kvinnor accepterar inte i Sverige att bli behandlade på ett kvinnoförnedrande sätt och våra män i Sverige behandlar heller inte kvinnor generellt på ett förnedrande sätt. De åker på en rak höger eller vänster om de öppet förnedrar kvinnor i detta land.
Vi har en norm i Sverige om att alla människor har samma värde oavsett kön. Detta visar sig naturligtvis även i prostitutionens värld i Sverige.
Om våra kunder i Sverige i allmänhet skulle visa upp ett kvinnoförakt så undrar jag hur många kvinnor det hade varit i Sverige idag som hade sålt sexuella tjänster. Alla sexsäljare jag känner har ingen som helst tolerans för att en kund visar den minsta lilla respektlöshet eller minsta lilla antydan av ett kvinnoförakt.
Jag skriver i Sverige för det är vår syn på kvinnor, män och jämställdhet som styr oss här. I andra länder där man inte kommit lika långt i jämställdhetsfrågor kan förhållandet mellan en sexsäljare och dennes kund se annorlunda ut och spegla det normgivande förhållande som råder mellan en man och en kvinna i det landet. Hur långt man kommit i jämställdheten mellan könen visar sig naturligtvis i alla olika roller vi kan ha som man och kvinna.
När jag talar om kvinnokroppen som handelsvara, talar jag inte bara om din kropp eller horors, utan lika mycket om min egen och alla andra kvinnors kroppar.
Du är inte "familjär" med det synsättet och kallar det feministiskt. Visst, det är feministiskt och feminister är som bekant för jämställdhet.
Jämställdhet har inget, som jag ser det, med snällhet att göra, dvs att en torsk är snäll mot horan han köper. Det kanske beror på att han får ut mer av det hela då, att det ligger i linje med hans smak för lusta? Vad vet jag.
Men att framställa torskarna som ett gäng goa gubbar, som respekterar kvinnor, har enligt mitt sätt att se, inget med jämställdhet att göra, oavsett om hon har "valt" det själv eller inte. Varken från horans eller torskens sida går det att tala om jämställdhet, vill säga.
Att sen kvinnor låter sig "köpas" i äktenskap och att vi i samhället tycker att det är helt ok, gör ju inte saken lättare, om det nu är jämställdhet vi pratar om. Till slut kokar allt ner till värderingar och rådande normer. Dessutom slänger vi - svenskar - oss med begreppet jämställdhet, som om vi vore överens om vad det är, när vi i själva verket ser väldigt olika på den saken. För mig kan en hora aldrig bli jämställd med en torsk, så länge han betalar, därför att jag aldrig kan se horandet som vilket massage-eller terapijobb som helst. Men å andra sidan skulle jag inte vilja gifta mig för försörjningens skull heller om det innebar att jag måste ligga med karln mot min vilja.
Skicka en kommentar