Åklagare vägrar utreda våldtäktsanmälningar

Först var det brottsmålsadvokaten Per Samuelson, som var ute i den never-ending våldtäktsdebatten och menade att det största problemet är att män döms fast de är oskyldiga. Sen har ett gäng åklagare i Stockholm stämt in i kören och hävdar att bristande bevis gör att våltäktsanmälningar inte platsar inför skranket. Både advokaten och åklagarna (se SvD:s Brännpunkt) lutar sig mot lagen och anser att det som de våldtagna kvinnorna hävdar sig vara utsatta för inte existerar enligt sexbrottlagstiftningen oavsett vad de erfarna juristprofessorerna på området; Christian Diesen och Madeleine Leijonhufvud framför.

Tydligt är att de senare vill ha en lagstiftning som går i takt med tidens syn på sexualbrott, medan de senare håller hårt i en otidsenlig lagtext där kvinnans sexualitet ifrågasätts och där det är kvinnor som ska ta ansvar för mäns sexulitet, även när den leder till misstankar om brott. Varför skulle annars rättsväsendet anse att det är av någon som helst vikt att tala om kvinnans klädsel och tidigare sexuella erfarenheter, när männen aldrig tvingas svara på den typen av frågor, utan kommer undan med att de inte förstod att hon inte ville.
Så länge synen på män och kvinnor när det gäller sexualitet skiljer sig så diametralt åt, kan vi kvinnor aldrig räkna med den gamla devisen om likhet inför lagen. Samtidigt kommer debatten att fortsätta visa att kvinnor som går hem med "fel" man får skylla sig själva.