Marie Söderqvist lite grann från ovan

I Expressens ny kulturTV-satsning - som ät riktigt bra - kretsar snacket kring bloggaren Alex Schulman: För eller emot.
Expressens feministhatarkrönikör Marie Söderqvist och nytillträdande PO, Yrsa Stenius är inbjudna, som nån slags motvikt till hissarna av Alex blogg och Söderqvist tar som vanlig priset. Som en ranelidsk motsvarighet - läste ni hans omnipotenta jidder i Expressens lördagsintervju? - försöker hon att stötta upp det gamla fanbanéret om de intellektuellas särskildhet, den som höjer sig en aning ovan vanligt folks hjärnkapacitet. Men Marie - för dagen iförd tantbussarong - har inte hajat att dagens intellektuella inte längre tillåts att fjärma sig i sina elfenbenstorn, utan faktiskt får gå i myllan som vi andra. Hon uppercutar Schulman, som inte bryr sig om den gamla sortens kultur, med att Maja Lundgren debatten i sig bär ett högre värde än mycket annat här i världen. Vadå? Ett gäng kultursnubbar har klämt tårna och ylar. Vem bryr sig?

På samma intellektuella melodi sjunger Yrsa Stenius - som själv tvålade till Aftonbladets förre chefredaktör Roffe Alsing, som hon hade en kärleksaffär med - nu kulturens lov och att hon var "skonsam" mot honom i sin bok "Makten och kvinnligheten", som egentligen handlade om något mycket större; nämligen de manliga maktstrukturerna, enligt henne. Precis som Lundgrens för övrigt.

"På min tid (dvs när Söderqvistskan började skriva ledare på SvD) då förväntades man kunna något. Vi som skrev där förvaltade ett arv", predikar pigkramaren Söderqvist från sid pidestal och kastar en rutten tomat på Schulman: "I dag kan man vara vem som helst och skriva om bajs."

Det var roande att höra dessa förvaltare av ett gammaldags och hierarkisk kultursyn och hur von oben den skorrade jämfört med den mycket intressantare kultursyn som Alex står för. Alexander - icke att förblanda med karaktären Alex - försökte förklara den där Alex som ett litterärt grepp: "Det är en del i en plan framåt i historien." Men då hade redan den fina kulturtanten Söderqvist dånat i sin upphetsning över att folket inte vet sitt eget bästa.