Expressens ledarskribent låter som Alexandra-mannen
I recensioner och intervjuer med författaren Katia Wagner, som skrivit boken om "Alexandramannen" - Sveriges hittills största sexbrott - är det slående att höra att Isobel Hadley-Kamptz argument för relevansen i att en 11-årig flicka har sex med en 25-årig man överensstämmer med den sk Alexandramannens försvar för sitt agerande. Han satte på ett hundratal flickor - den yngsta 12 år - innan han åkte dit på fängelsestraff och livstidsutvisning från Sverige, med exakt samma argument som Hadley-Kamptz driver i sin ledarkommentar i Expressen 080228: Flickor i dag mognar sexuellt tidigare.
Dessutom tillbakavisar han helt brott, eftersom han betalt flickorna för de sexuella tjänsterna. Han har mao, som vilken torsk som helst köpt deras kroppar och tycker det är helt i sin ordning, på samma sätt som "de lyckliga horornas gäng" argumenterar.
Flickorna har å sin sida inte velat ha sex med Alexandramannen, trots att de haft det. Hadley-Kamptz menar i fråga om den 11-åriga flickan i det rättsfall hon hänvisar till att eftersom 11-åringen själv ville ha sex med den 25-åriga mannen, så är det inte våldtäkt, snarare vuxnas rädsla för sex, som gör att hon tvingas bära skammen efteråt. Det slår henne inte ett ögonblick att en 11-åring, som i de utsatta flickorna i Alexandrafallet, kan ha lurats/tvingats till det.
När det gäller flickorna i Alexandrafallet, säger de i intervjuer med Wagner att allt var bra fram till sexet. De tyckte Alexandramannen var snäll och de gillade honom, men allt förändrades sen han utnyttjat dem sexuellt. Sen dess har de mått jävligt dåligt. Ungefär så kan man sammanfatta flickornas syn på saken.
Den främsta anledningen till att flickorna råkat ut för detta är att de haft dålig kontakt med vuxenvärlden och talade inte om vad de var med om: Föräldrarna verkar ha varit helt ovetande om vad de sysslade med ute på nätet och var lugna med att de var hemma i sina flickrum.
Efter Alexandramannens våldtäkter kom skammen och flickorna hade ännu svårare att bryta tystnaden. Nu lever de med svåra följder av det Alexandramannen utsatt dem för.
Slutsatsen är att bara för att en 11-årig flicka säger att hon ville ligga med en 25-årig snubbe, betyder det inte att det är så. Innan man, som Hadley-Kamptz gör ett sånt uttalande borde man borra lite djupare i varför hon säger så, inte bara svälja det rakt upp och ner och därefter skuldbelägga vuxna som sexualfientliga. Ju mer jag tänker på att Expressen släppte fram den där ledarkommentaren, desto aningslösare tycker jag att det är av en av Sveriges största dagstidningar. Det är illa nog att prostitutionsdebatten i det här landet för närvarande har kantrat och tagits över av en prostitutionslobby av "lyckliga horor". Ska nu även "lyckliga barn-horor" få sina talespersoner i offentligheten?
Källor: Hadley-Kamptz, ledarsidan, Expressen, 080228, mina blogginlägg, 080228, 080303, recension av Katia Wagners bok "Alexandramannen" i Expressen, 080303 och i SVT:s Gomorron Sverige, 080304, P1 Morgon om Alexandramannen, 080303, 080304.
5 kommentarer:
Men Isobel H-K säger ju inte att det inte ska finnas en 15-årsgräns. Hon säger inte att det inte ska vara kriminellt för en 25-åring att utnyttja en 11-åring sexuellt. Du får det att låta så, men det stämmer inte.
Du kan f ö kolla in diskussionen på hennes egen blogg (har inte länken aktuell f n men du kan gå in via t ex bloggtoppen el googla dig fram till den).
Jag har kollat hennes blogg och diskussion kring hennes artikel på ledarsidan, men hon slirar och svarar inte på "Lisas" (tror jag det var)frågor kring barns sexualitet.
Enligt mig vill H-K urholka lagen - ifrågasätter våldtäktstillämpningen - och hennes resonemang kring barns sexualitet är ogenomtänkt. Genom att lagligt säga att sexualitet med barn alltid är våldtäkt, kan ingen advokatyr få det till att det är nåt annat, som ev barnet var med på för att hon som H-K säger, själv ville. Visst finns det individuella skillnader när det gäller sexuell mognad, men att en 11-årig flicka - i en svensk kontext - skulle vilja ha sex säger all psykologisk vetenskap handlar om uttryck för något annat.
Men du håller inte med. Vad är det H-K säger då, enligt dig?
Enligt mig & enligt mig. Hon säger ju ordagrant att hon inte tycker 15-årsgränsen är fel och att hon tycker detta var ett fall av sexuellt utnyttjande. Det är just våldtäktsbegreppet hon ifrågasätter.
Själv, ska jag säga, är jag inte säker på att jag håller med henne. Men en sak är jag ense med henne om: ingen kan må bättre av att fadern överallt ger uttryck för sitt "äckel" inför vad flickan gjort.
Jag är inte alls övertygad om att en elvaåring som är könsmogen inte skulle kunna vara intresserad av sex, för den delen. Vilket inte innebär att det är rätt av en vuxen person att ha sex med en elvaåring. Men med könsmognaden faller också din invändning mot I H-K, att hon lika gärna skulle kunna argumentera för att en sexåring skulle kunna vilja ha sex. Sexåringar är inte könsmogna. Inte heller de flesta elvaåringar - men det finns undantag. Om två könsmogna elvaåringar skulle experimentera sexuellt med varandra, är detta då fortfarande ett "uttryck för något annat" enligt dig? Problemet med den typen av resonemang är att de lätt förfaller till att bli fullständigt auktoritära. "Jag vet bättre än du själv vad du egentligen vill."
För det första har jag inte snackat om att någon 6-åring vill ha sex.
Ja, men allvarligt talat, tycker inte du att du som vuxen vet mer om sexualitetens innebörd än en 11-åring. Tycker du verkligen att om två "könsmogna 11-åringar" vill sätta på varandra, so fine, go for it. Att i det fallet eller andra där barn vill ha sex med varandra eller vuxna har ju ingenting med att vara auktoritär att göra, men däremot "jag vet bättre än du" och i relationen mellan barn och vuxna tycker jag att vuxna har ansvaret att säga ifrån, såväl när det gäller sexualitet, som när det gäller många andra saker.
Jag fattar faktiskt inte att detta överhuvudtaget ifrågasätts, men i de "sköna och fria" sexliberala kretsarna har ju den här debatten alltid funnits om än inte lika outad som i H-K ledarartikel. På 70-talet förespråkade t om en sexualutredning en friare barnsexualitet, enligt vuxenmodell, men den blev det aldrig nåt av med och några år senare kom pedofildebatten och nu talas det öppet om barn som blir utsatta för sexuella övergrepp, eller vuxna som blev det när de var barn.
Jag reagerade också på denna ledare, särskilt som jag som barn utnyttjats sexuellt av en adept till Skå-Gustav; pedofilen som jobbade som barnläkare på barnavårdsnämnden i 25 år Stockholm utan att ens ha läkarexamen och förgrep sig på patienter.. Jag och mina systrar var patienter hos honom. Småsystrarna blev "gynekologiskt" undersökta av honom vid nio års ålder för han "ville se om dom var oskulder". Själv fördes jag utomlands för att ha "ett långvarigt kärleksfullt förhållande" som han så målande beskriver vår patient/läkare-relation. Min ev. könsmognad anser jag helt irrelevant och ointressant i sammanhanget. Det är en makt/vanmakt-situation när en vuxen bereder sig tillträde till ett barn. Yvonne Domeij, författare till Trasdocka (Ordfront 2006) som handlar om självupplevda sexövergrepp och som finns i pocket
Skicka en kommentar