Varför hatar hororna feminister i stället för torskarnas dubbelmoral?
De "lyckliga hororna" har återigen, enligt gammalt mönster utsett, feministerna till sina värsta fiender (åtminstone om man ska tro prostitutionslobbaren "Isabella Lund" och hennes kompisar), men påstår att det är precis tvärtom.
Jag är feminist och jag hatar inte horor, men jag ser inte att det är feminismens sak att försvara prostitution, som för mig är ett grundskott mot jämställdheten mellan män och kvinnor. På samma sätt som jag inte tycker att det är feministiskt att införa vårdnadsbidrag, bidrag för hushållsnära tjänster och att inte kvotera föräldraförsäkringen; åtgärder som i stället för att bryta ojämställdheten på arbetsmarknaden och i privatlivet cementerar åtskillnaden mellan könen i separata sfärer där det kvinnor gör alltid värderas lägre, allt enligt den patriarkala ordningen.
Inom den patriarkala strukturen görs även skillnad på goda och dåliga kvinnor, som bekant och så länge kvinnor genom prostitution går med på den uppdelningen slipper männen att ta ansvar för sin sexualmoral. Prostitution handlar om mäns sexualitet och skulle inte existera om de inte vore för att män är beredda att betala för att knulla. Att sen kvinnor, som trots den genom historien starka stigmatiseringen av horan i samhället, väljer att prostituera sig kan ha en rad olika orsaker; ibland av ekonomiskt nödtvång, ibland för att de själva gillar det. Men så länge män (och kvinnor) genom prostitutionens existens har möjlighet att dela in kvinnor i goda och dåliga kvinnor kommer denna syn på kvinnor och mäns sexualitet att bestå. För prostitution har i sin patriarkala grundform inget med kvinnors sexualitet att göra, utan utgår från mäns möjlighet att uttrycka sexualiteten på en rad olika sätt. Att kvinnor som prostituerar sig däremot kan njuta av sexet, vilket ett fåtal horor som kommer till tals vittnar om förekommer, även om motsatsen är det vanliga.
Att som prostitutionslobbaren "Isabella Lund" och hennes kollegor vilja prostituera sig må vara deras sak, men att tycka att feminister borde göra horornas sak till sin, dvs kämpa för deras rätt att prostituera sig när majoriteten av världens horor har ett helvete, vore som att lägga ner den feministiska kampen för jämställda livsvillkor mellan män och kvinnor.
Rimligare vore om de som förespråkar prostitution - torskarna - ställde sig upp som en man och tog striden för horornas mänskliga rättigheter. Men från den sidan är det märkbart tyst, vilket är ett slående bevis för mäns (och kvinnors) dubbelmoral när det kommer till sexualiteten. Men det är väl också feministernas fel, enligt prostitutionsivrarnas logik.
12 kommentarer:
Bra fråga! "Varför hatar hororna feminister i stället för torskarnas dubbelmoral?"
Hororna tänker som det patriarkala systemet föreskriver att de ska tänka. De är helt enkelt förmanligade kvinnor. Kanske är det inte så lätt att sätta sig upp mot detta system. Det kräver nog att man jobbar med sig själv!
I en intervju fick jag frågan: Hur kan det finnas kvinnor som hatar feminismen? Jag svarade att det hade jag all förståelse för, eftersom det inte alltid är fördelaktigt för en kvinna att kämpa för jämställdhet, eftersom det kan innebära att hon möter motstånd på det individuella planet och kanske även blir utan en del förmåner, som hon fått för att hon inte ifrågasatt den patriarkala strukturen, som vi alla är en del av. Lättare då att se till sin egen individuella situation och tycka att feministerna är ett gäng manshatare.
Det är klart skulle hororna mot all förmodan ifrågasätta varför torskarna inte vill outa att de går till horor - i stället för att skylla på samhällsmoralens stigmatiserande av prostitution - som ett led i kampen för horornas mänskliga rättigheter, kanske de upptäcker att torsken spelar dubbelt: hyllar horan som knullar mot betalning när det sker och förnekar henne efteråt. Lättare då att som andra kvinnor som hatar feminister att skylla på feminister, dvs sexfientliga manshatare i detta fall.
Så kommer det alltid att vara: Vi försvarar det vi gör och det liv vi lever, tills vi får nog, tröttnar och vill nåt annat. Då kanske vi ändrar oss - vår inställning - men det är inte säkert.
Det är ganska bekvämt att vara en medlöpare med andra ord. Att ifrågasätta normen stöter på motstånd, som du skriver. Jag tycker att hororna gör det alldeles för enkelt för sig när de ger sig på feministerna precis som torsken skulle göra, livet är inte enkelt det är mer komplicerat än så. För torsken är väl feminismen ett hot i deras patriarkala rike som håller jämställdheten i schack så att de kan fortsätta sitt förtryck och dessutom få hororna med sig och tycka att det är ok och tillsammans med torsken bekämpa feminismen.
Jag tror i frågan om torsken precis som när det gäller horan, att det inte går att prata om hur "hon" eller "han" är, eftersom det finns en mängd olika horor och torskar, alla med sina olika situationer som gör att de prostituerar sig eller köper sex.
Ska vi komma vidare i den här frågan måste vi nog nyansera oss på båda sidor - för eller mot prostitution - och inte stigmatisera varandra oavsett om vi är horor/torskar eller feminister.
Det där att skriva folk på näsan har ju aldrig varit nån framkomlig modell för förändring. Den måste komma inifrån en själv. Och på vägen är det ju bra om vi kan respektera varandra, trots att vi tycker olika och kämpar för olika saker. Ett förhållningssätt, som jag tyvärr inte alltid själv lyckas med då jag i stridens hetta kan glömma bort den andra.
Jag håller med dig.:)
Det är åtminstone teoretiskt möjligt att de horor som uttalar sig negativt om feminister, men inte om torskar, faktiskt upplever att feminismen gör dem mer skada än torskarna.
Om många horor upplever att det feminismen åstadkommit faktiskt är till skada för dem så bör vi lyssna.
Och Marlene - "förmanligade kvinnor"? Kan man vara mer nedlåtet avfärdande och ändå kalla sig feminist?
Det är väl en _ganska_ bra formulering för kvinnor som kan vara ganska snara att falla in i den rådande ordningen dvs den patriarkala ordningen. Men det kanske är ett dumt uttryck, det kanske finns en bättre formulering. Det jag vill visa är att männen sätter sitt avtryck på kvinnan för hur hon ska bete sig. Frågan är om det är formuleringen som är nedslående eller om det är nedslående att falla under männens inflytande?
Jenny, det är ju inte så märkligt teoretiskt att horor diggar torskar mer än feminister, då de förra är födkroken, medan de senare kritiserar och vill minimera deras verksamhet, så kanske var min fråga teoretiskt sätt rätt korkad.
Men faktum kvarstår att hororna får ta skit av att torskar spelar dubbelt, de tycker jag inte hororna ska projicera på feminister.
Jag håller med dig om, oavsett hur det verkligen ligger till, så bör vi som feminister lyssna på hororna. Jag gör det, även om jag inte håller med de "lyckliga horor" som uttalar sig: Jag håller inte med om deras synsätt på prostitution och har hittills inte hört något argument från deras sida, som har fått mig att ompröva min inställning i frågan.
Marlene: Orsaken till att jag vände mig mot termen "förmanligade kvinnor" är att jag verkligen avskyr försök att definiera kvinnor i "riktiga/goda" och "icke-riktiga/onda". Att använda sådan termer är, som jag ser det, att glatt köpa hela konceptet om att kvinnor måste passa en viss mall för att vara kvinnor. Din mall är inte patriarkatets, men den är icke desto mindre en mall och de kvinnor som inte anpassar sig till den är inte "riktiga kvinnor". Det är samma term som använts och används om lesbiska kvinnor - smakar den inte lite illa i munnen?
Du skriver "Frågan är om det är formuleringen som är nedslående eller om det är nedslående att falla under männens inflytande?". Nej, det är inte frågan om det ena eller det andra. Det är nedslående att falla under det rådande patriarkalistiska samhällets traditioner, och det är nedslående att se kvinnor kalla andra kvinnor "förmanligade".
Men vilken är det riktiga formuleringen då, Jenny?
Det är nedslående att falla under det rådande patriarkalistiska samhällets traditioner, och det är nedslående att se kvinnor kalla andra kvinnor "förmanligade".
Hur beskriver man någonting som är nedslående under patriarikalets strukturer utan att kalla kvinnor också för nedslående vilket jag naturligtvis inte vill! Det hoppas jag att du förstår, men allting på nätet kan missförstås, allt ska vara övertydligt och när man väl skriver någonting måste man ta in ALLA aspekter på precis allting annars är det alltid någon som upprörs, med resultatet att man inte kan vara nog feminist och då bedrivs ett litet krig mellan
kvinnorna, men enligt Petra
Östergren
(Attonbladets debatt igår)
så är ju det bara bra. Och om Petra Östergren fick bestämma skulle endast hon och andra akedemiker få diskutera femminismen eftersom att de kan röra sig mellan alla fina termer som de har lärt sig på sina universitet, vi andra kan sätta oss på hycklarbänken och hyckla.
Hur diskuterar man att man tycker folk har fel utan att det låter som att man tycker de är dumma i huvudet? Det är en svår fråga, i synnerhet som vi alla tolkar det vi läser efter våra egna förutsättningar. Jag själv reagerar hårt på saker som du antagligen inte reagerar det minsta på, och tvärtom. På mitt jobb (mycket mansdominerat) är jag den enda som reagerar på sexistiska och homofoba skämt. De rasistiska är det lite fler som markerar avstånd ifrån. Och så fort man säger ifrån möts man av "men har du ingen humor"... (Nej, jag säger inte att du bemöter mig på det sättet - det jag försöker säga är att även när ett uttalande inte är avsett att verka nedlåtande så kan det tolkas så av någon som har en annan livsbakgrund.)
Jag tror att det bästa man kan göra är att inte uttala sig om vad den andra personen är. Det räcker oftast alldeles utmärkt att kommentera vad vederbörande säger och gör.
Jag vill också be om ursäkt för att jag sade att du var nedlåtande och avfärdande. Det vet jag ingenting om och det var dumt sagt av mig. Däremot vidhåller jag att uttrycket är det, men det är som sagt inte nödvändigtvis samma sak.
Skicka en kommentar