Lägg ner tidningen Mama - NU

För ca tio år sen skrev jag en insändare i tidningen Journalisten. Aftonbladet "Kvinna" hade sett dagens ljus och kvinnostereotyperna trängdes för att hamna mellan tryckpressarna. Jesuus, vicken backlash förvandlad till emancipatoriskt projekt, tänkte jag och eftermiddags-snack-programmet i P3 slog en signal och undrade om jag inte kunde debattera saken med "Kvinna" redaktören och min fd kollega Monica Gunne, på den tiden när jag jobbade där på 80-talet, Amelia Adamos vapendragare på Söndagsbladet.
Debatten slutade med att programledaren vände sig till mig och frågade om jag hade nåt tips på hur Gunne skulle kunna förbättra tidningen.
Av pur nervositet hasplade jag ur mig ett lakoniskt: "Lägg ner!"
Sen dess har det uttalandet följt mig. Det som kändes genant och som ett introvert braindrain då, har jag jag omvandlat till en kort och kärnfull devis för mig själv när jag stöter på företeelser, som säkert kan bli bättre, men.... Varför ödsla tid på dem egentligen, när de är so off från början.
Tidningen Mama kan verkligen bli bättre, men skulle jag vara redaktör Nunstedt skulle jag checka ut och casha in på en helt ny idé i stället. No more Mama-skapelser, please! Give the people real mamas and papas insteed. Nischtidningar av Adamoslaget: fem dödskallar.