Kukångest eller en fantastisk vibrator

Geri Halliwell, förra Spicen, har ingen kontakt med sin knappt ett-åriga dotter Bluebells farsa längre (Aftonbladet 061209). Det gör henne till en självständig kvinna, säger hon, som tycker att äktenskapet blivit överflödigt och tillägger att i stället för en man föredrar hon fantastiska vänner och en vibrator.
I en sexaffär nära mig säljer de glammiga dildos i massor och där har kvinnor länge diskuterat för- och nackdelar med sin favoritkuk för tillfället. Omvandlade blir de ofarliga, rosa och av plast och kvinnan sublimerar hur hon vill med denna bit människohud som mänsklighetens sexualhistoria kretsar kring.
Samtidigt på en helt annan plats i kulturen står kukarna i maktgivakt. De symboliserar den mörka, förgörande driften som vill penetrera allt, döda, som sprutar sin säd över ett kvinnoansikte för att genast efteråt återgå till ångesten över att få den att stå igen.
Dennis Coopers George Miles-serie, som började ges ut på 80-talet ("Närmare" och "Kluven" finns på svenska) fick American psycho författaren Bret Easton Ellis att tycka att hans berättelse i jämförelse kunde liknas vid en trivsam dag på stranden. Cooper är rå, hård och våldsam bögsex. I DN (061209)säger Cooper att hans manliga studenter i romanerna använder sex för att komma nära och förstå en annan. När de inser att det inte räcker tar de till våld, totyr och mord. "De vill öppna upp människor som ett barn tar sönder en leksak - för att förstå."
Det låter som samma sorts autism, som Simone de Beauvoir upptäckte hos Sade när hon analyserade han sexualsyn i essän "Must We Burn Sade?". Nej, blev hennes svar, det måste vi inte, för han är ett lysande exempel på en människa som lät sexualiteten spegla ett etiskt ställningstagande när det gäller den andra.
Halliwell skiter i kukångesten - "många av de killar jag har varit med har varit glädjedödare" - och tar saken i egna händer.