Tomtemor Claesons julevangelium

Ok, jag ska erkänna direkt, det finns en särskild sorts kvinnor som triggar mig. De får nackhåren att resa sig, adrenalinet att rinna till och skrivklådan att svida.
På 90-talet kallades de biologister, dvs deras ideologiska credo är att män är från mars och kvinnor från venus, som nån poppis fackbokspsykolog uttryckte det då. Beteckningen visa deras vetenskapliga hemmahörighet. Då, som nu går den hand i hand med det ideologiskt borgerliga familjeprojektet, som lyder: mamma är bäst när hon är hemma med barnen medan pappa arbetar. Allt, precis allt lyckas de förklara genom myten om den lyckliga familjen.
Idag predikar mammaprästinnan nr 1, Elise Claeson på SvD:s ledarsida under rubriken "Julen passar inte i den svenska modellen". I sitt julevangelium lyckas hennes uppfinningsrikedom den här gången utkora den typiska 1800-tals modellen av borgerlig familj till den biologiska evolutionens eviga vinnare.
Hon ställer den mot hennes hatobjekt nr 1 "den svenska modellen", som i hennes tappning heter Alva Myrdal och modern föränderlighet som dagis och yrkesarbetande mödrar och fäder som tillsammans tar hand om barnen och delar på arbetet hemma.
I en passus i sin krönika - som är så långt från det småborgerliga julfirandet som hon brinner för som det går att komma - ser hon ljuset: hur julkrubbans heliga familj är kristendomens anpassning till människans natur.
Ja, så där går hon på, echaufferad av sin egen övertygelse att familjen som flydde och inte fick någon plats i härbärget för 2000 år sen är urmodellen för industrialismens - på sin tid en modernitet - framtvingade borgerliga familj, som hon fortfarande krampaktigt håller fast vid.
Men man ska ju vara snäll när det lackar mot jul, som Elise Claeson påpekar, så jag petar in en pinne i brasan och tänker att jag unnar henne verkligen att få rå om sina barn, som nu kommer inflygande från New York och London för att fira jul med mamma. Det tänker jag själv göra, men jag tar tunnelbanan till Midsommarkransen och min 60-tals morsa som fostrade mig i den svenska modellens anda med dagisfröknar som jag fortfarande tänker på med värme. För mig betydde dagis en massa kompisar och gav samtidigt mamma möjlighet att starta eget vid sidan av farsans småföretagande. Visst, jag var bland de sista från dagis, men vad gjorde det, bara jag hann hem till barnprogrammen på TV. Det gjorde jag och samtidigt var jag - och är fortfarande - väldigt stolt över min mamma, som förverkligade sina drömmar om både familj och ett intressant arbete.