Överstemorsan Claeson på tomgång

Sen några år tillbaka har Elise Claeson predikat hemmamammornas lov. Sååå typiskt att en mamma, som själv inte sitter hemma ackompanjerad av barnskrik och mitt i vällingkräk, gör sig till modersprästinna. Visserligen har hon varit hemma med barnen, innan hon outade som offentlig debattör. Men varför kvinnor ska stå tillbaka från ett intressant jobb i 15 år bara för att de får barn, när det oftast finns även en pappa som borde ta sitt hemmaansvar, har Claeson inga svar på.
För henne är barnen livets mening och samtidigt som hon hävdar det gör hon alla oss som av olika anledningar inte har barn meningslösa. Att påpeka att barn inte är livets mening - årtusendets floskel - för såna som Claeson är inte mödan värt, för de har sen länge fastnat i en mammaretorik som är så politiskt förutsägbar att tomgång är den enda giltiga beskrivningen.
I sin senaste krönika (SvD, 070226) hänvisar hon i tomgången till Timbrogossarna Fredrik Bergströms och Robert Gidehags bok "Till 40 procent fri", enligt Claeson; "en rysare om hur Sverige valde att socialisera familjen (inte näringslivet)".

Claeson är talesperson för den sk näringslivmamman (mitt begrepp), vilket innebär kvinnor som förespråkar de mest ojämställda kvinnonrna i dagens Sverige. Andra kända näringslivsmammor - med eller utan barn - är: Maria Abrahamsson, SvD:s ledarskribent, Susanna Popova, debattör och författare, som snart kommer med en bok om överklassen och Marie Söderqvist, debattör. Tillsammans utgör de här fyra en näringslivskvartett som försvarar gubbarnas ojämställdhetstänk inom näringslivetpatriarkatet och gör vad de kan för att basha feminister.

I P1 Morgon i dag säger en turkisk sociologprofessor att i Turkiet har kvinnokampen inte kommit längre än till den politiska jämställdheten, men i Sverige har ni samma jämställdhetsproblem som vi inom näringslivet, menar hon rättmätigt. En sitution som näringslivskramarkvartetten gör allt för att mörka.