Horan och rättvisan: 0 - 1

På nättidningen Sourze. (www.sourze.se) skriver Sunny, strippa, tidigare med egen klubb, - "En hora och rättvisan", 060125 - att Rosinha Sambo, Sveriges i stort sett enda verksamma hora som går ut med det offentligt, nu ska gå en match mot rättvisan igen i Göteborgs tingsrätt 070130. Förra gången anmälde hon enligt bloggaren Louise Persson (www.louisep.com: "Om Rosinha Sambo och en rättegång i Göteborg", 070118 och "Rosinha Sambo - en uppdatering om en kommande rättegång", 070125)Stefan Karlsson, polisman i traffickinggruppen - som skulle hjälpa hororna från gatan - för misshandel. Karlsson frikändes. Enligt Sunny gjorde Sambo en ny anmälan 2005. Karlsson frikändes.

Den här gången anmäler hon "sin komplicerade pojkvän och hallick" (Sunny)för koppleri. "Enligt uppgift ska det vara så att han anmäldes efter att hon pressats sälja sex (i hans lägenhet och/eller i hans närvaro)." (Louise Persson)

Horornas bästa vän Petra Östergren, senast uppmärksammad genom boken "Porr, horor och feminister" har redan meddelat att hon kommer att närvara som stöd för Rosinha på tisdag. Louise Persson säger i sin blogg att hon också ska försöka vara på plats.
Motivet till de här damernas engagemang må vara att axla stödpersonsrollen, men i huvudsak ser de den här rättegången som en möjlighet att få lobba för att kopplerilagen ska bort.
Som ett led i att skrota sexköpslagen, vill de slopa kopplerilagen, så att alla horor kan omvandlas till sexarbetande företagare med F-skattsedel. Rosinha används mao som politiskt slagpåse i kampen för att släppa horeriet fritt i Sverige. Om de för sakens skull dessutom vill kalla sig kompis med Rosinha må så vara - och kanske är det så - men rätt ska va rätt. Och att basha feminister för att de kämpar för att hororna ska få andra alternativ än att jobba inom könsslavhandeln framstår än tydligare som det hyckleri det är. I stället för att jobba för en förändrad kvinno- och sexualsyn vill Östergren och Persson få det att se ut som att det är feministernas fel att hororna har det som de har det.

Så här kan det låta när Louise Persson får upp ångan i sin blogg 070125:

"Men det värsta av allt är en osolidarisk kvinnorörelse som lagt en sådan stor börda på en liten grupp ofta värnlösa människor (min anm. hororna) - denna börda att stå som symboler för en kvinnosyn de vill ändra på..."

Själv tänker jag med fasa tillbaka på Styckmordsrättegången och rättens behandling av Catrine da Costas horväninna och den misogyna kvinnosyn som rätten excellerade i (finns återgiven i Hanna Olssons "Catrine och rättvisan", 1994 och TV-journalisten Lars Borgnäs "Sanningen är en sällsynt gäst: sökandet efter Catrine da Costas mördare", 2003).
Den rättsliga principen och juristernas rättesnöre "Likhet inför lagen" känns väldigt långt borta när man läser de nämnda böckerna och plussar det med att domare som avslöjas med brallorna nere i horträsket går fria och dessutom får fortsätta sitt rättsliga värv. Det borgar inte för att Rosinhas rätt är lika stor som hennes fd pojkvän polisens. Som om allt är en läggmatch där utgångnen redan är klar: Horan och rättvisan 0-2.

Fortsättning följer...