Sexslavhandel stort problem i Kosovo men svenska horor blundar

Efter krigsslutet 1999 ökade sexslavhandeln i Kosovo. De flesta som dras in i den är lågutbildade 15-17-åriga flickor från landsbygden med våldsamma hemförhållanden. Men Kosovo har även utvecklats till ett transitland för den internationella sexslavhandeln, vilket innebär att flickor och kvinnor från främst Moldavien, Rumänien och Ukraina kommer dit för att skickas vidare till ästeuropa.
I dag är det främst frivilligorganisationer som ställer upp och hjälper flickorna och kvinnorna att få skydd och ta sig ur sexslavhandeln, men regeringen har även upprättat en nationell plan mot sexslavhandel.(Källa: "Ekot", P1, 080220)

Det stora problemet kring sexslavhandeln i dag är inte "den lyckliga horans" rättigheter, som man kan få en känsla av om man följer den svenska mycket närsynta prostitutionsdebatten, som för närvarande förs av en horor som anslutit sig till prostitutionslobbyn. I stället för att kasta skit på feminister borde svenska horor - liksom samhället i övrigt - ta upp striden för att stoppa handeln med dessa våra allra värst utsatta medsystrar. "De lyckliga hororna" i Sverige har hittills visat noll eller ingen medkänsla alls med sina kollegor, kanske för att de gör skillnad på att vara "frivillig"-, eller tvångshora. De visar inte bara på att de särskiljer sig själv från andra som horar, utan är ytterst uttryck för en cynisk inställning kring ett problem som borde ligga dem varmt om hjärtat.