Manlig homosocialitet på KB

Längst in, innanför den allmänna läsesalen på KB ligger forskarsalen och där kan man spana in delar av den manligt homosociala litteraturkritikerkåren: Nestorn Ulf Olsson, skriver i Expressen, docent i litteratur vid Stockholms universitet och fd lärare till adepterna Jesper Olsson, som skriver i SvD, med avhandling om svensk poesi i bagaget och så Thomas Götselius, skriver i DN och på sin avhandling (vet inte om vad). I forskarsalen har de sina givna platser och flyttar sig ogärna. Hur den här triangelns sammankomster påverkar deras litteratursyn kan man ju bara gissa, men betraktade på avstånd från sidan i en forskarsal tycks de rörande överens om det mesta. Jag sitter där och längtar efter en motsvarande kvinnlig triangel, men ännu hellre att dessa herrar hade lite "litteraturkvinnor" som sällskapade dem på lunchen - det finns ju massor som sitter runt omkring dem - men herrarna tycks mest upptagna av varandra. Jag undrar om Olsson skulle skrivit som han gjorde om Siri Hustvedts roman "Vad jag älskade", som han recenserade i Expressen i mars 2004 om han hade fikat lite oftare med några kvinnliga litteraturvetare. Recensionen var ett examensprov i misogyni och jag blir fortfarande echaufferad när jag tänker på den. Inte för att han inte har rätt att tycka precis vad han vill, utan på sättet han gör det: nedlåtande och respektlöst. Han borde hålla sig för god för sånt, docenten, men jag tror att något hos den vackra och samtidigt begåvade Siri provocerade honom. Enligt Olsson surfar Hustvedt på sin berömde man, författaren Paul Auster. Som om hon utan honom inte vore värd ett vitten. Man tar sig för pannan. Den där romanen fick ett helt annat mottagande bland kvinnliga recensenter och det var intressant att se att det som Olsson upplevde som bristfälligt lyftes upp som betydelsefullt bland kvinnliga kritiker. Det har alltså betydelse vilket kön som är undertecknad.