Regnet det bara öser ner

Sitter någonstans i Huvudsta, det är varmt i rummet och vi försöker få till den här bloggen, på cd:n rullar "One quite night" av Pat Metheny, han som sitter intill har hört den ett hundratal gånger, en vacker gitarr sjunger alldeles för sig själv,lugnt, meditativt och vi surfar vidare, medan lillan kom innanför dörren från fritids. Nähä, vi byter till Everything but the girl, "Eden",en tidig, från 1985, kanske den första plattan bland all discoskit från den tiden. Tracy Thorn i det djupare tonläget och trumpeten som lätt puttar upp en från stolen, det svänger i hela kroppkakan. Ben Watt står för ljudtekniken. Det svänger skönt det här. Annars lyssnar han, som sitter intill på drum and bass och Cafe del mar-plattorna, blandat från stranden och jag fortsätter spela luftgitarr till Nisse Hellbergs "xtrem" hemma i mitt eget vardagsrum i stan, till grannarnas förtret, skulle jag tro, åtminstone lite för högt mellan varven.