Men du har ju inga barn

Vad vet jag...tänker jag medan jag stoppar in bullen i ugnen. Jag har ju inte barn, har bara varit ett och känner mig som ett annat mellan varven, men eftersom jag outat väninnans graviditet, ska jag inte fega ur när det gäller min egen "barnhistoria". Näh, jag har varken erfarenhet av abort, eller tidigt missfall, inte ens ett postivt stickprov. Men för sisådär tio år sen, när jag och den gudabenådade författaren gick ifrån gynekologen, efter att jag fått en ny spiral insatt, då grät jag.
"Vad är det?" undrade han. "Ja, men jag...ja...vi...vill inte du ha barn med mig?" hulkade jag, som ju innerst inne visste att barn med den mannen i det läget var det sista jag ville. Han tittade på mig med sina silkesögon. "Men det funkar ju inte nu, du ska ju börja plugga" svarade han som om ologiskhet inte gick att förstå sig på. Det blev inga egna barn för min del och att det inte blev det den där gången eller någon annan gång med den där mannen är jag i dag tacksam för. Men vem vet, det kanske hade funkat trots allt, för det dräller ju av ensamma "underbara" mammor i den här stan och ett tag var jag faktiskt inne på att det räcker med en mamma. Det var när jag trodde jag var gravid - åldersklockan tickade - och bestämde mig för att om jag är det, då kör jag. SJÄLV.