I garderoben sker inga förändringar

Det finns många som befinner sig i garderoben, som vi förr trodde att bara homosar som inte kommit ut befann sig i. Stigmatisering, kallar hororna det, men vägrar att komma ut och göra nåt åt saken. Kanske för att torskarna - deras födkrokar - sitter i ett ännu mörkare hörn av det instängda utrymmet. Ändå finns det några få som vågar ta upp kampen, mot samhällets fördömmande, som de ser det. Men alla andra vägrar och låter Rosinha Sambo gå själv längs horornas Golgata.

Jag vill inte att mina nära och kära ska drabbas, säger Isabella Lund, som i går fick tala ut i Expressen under anonymitetsskydd. Vi är rädda för att de sociala myndigheterna tar barnen ifrån oss, säger Sunny, en strippa, tidigare med egen klubb på nättidningen Sourze.

Andra, tidigare stigmatiserade och rejält nedtystade grupper: sexövergreppade, misshandlade och våldtagna kvinnor har valt öppenhetens väg, med allt vad det innebär av omgivningens tisslande, tasslande och fördömmande av typen; det är inte ens fel...

Nu senast har Malin Mellstam, som har skyddad identitet efter att exet misshandlat henne och som pga av det tvingats flytta runt i tre år, kommit ut ur garderoben. Efter sommarens sju mord på kvinnor i Västsverige i somras bestämde hon sig för att nu får det vara nog. I stället för att passivt kura i garderoben klev hon ut och började agera för att fler kvinnor ska våga anmäla. Genom uppropet Hjärtslaget vill hon stötta kvinnor och skapa debatt. En mejlbank startas inom kor, dit kvinnor kan vända sig.
I tisdags körde det hela igång och resultatet kommer att tillkännages senare under en manifestation på Lorensbergsteatern i Göteborg. Redan har politiker som kommunstyrelsens Göran Johansson och kändisar som Ingvar Oldsberg (kommer vara konfrencier vid manifestationen), Claes Eriksson, Unni Drougge, David Lega, Lotta Engberg och Katarina Wennstam gått med.
"Jag vägrar att gömma mig mer. Nu tänker jag stå upp för det jag tror på" säger Malin. (Metro, 070214)

Precis som Rosinha Sambo var exet polis. Medan Rosinhas polis har friats för misshandel och koppleri (läs bloggarna: "Horan och rättvisan: 0-1, 070128, "Horan utan juridiskt ombud", 070131 och "Horan och rättvisan: 0-2", 070208) fälldes Malins snut för misshandel i både tingsrätten och hovrätten. MEN HAN FICK ARBETA KVAR SOM POLIS!!!

Var fjärde minut blir en kvinna misshandlad i det här landet, som elegant brukar kalla sig världens mest jämställda (min anmärkning), vilket innebär att vi alla känner någon eller känner till någon som blivit misshandlad, enligt Malin.
Under manifestationen kommer kvinnor gå fram på scenen och säga namn, ålder och yrke, för att visa att de misshandlade kvinnorna finns i alla generationer och samhällsskikt. Dessutom är tanken att avdramatisera skuld, skam och förutfattade meningar.
Malin vill dessutom påverka regeringen och hon hävdar att justitiedepartementet måste lägga in en högre växel och prioritera kvinnors säkerhet. "Utan Kvinnojourernas insats skulle vi ha en betydligt högre självmordsstatistik i Sverige i dag", menar hon. (Nättidningen Drivkraft, www.drivkraft.org, 061218)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Vill man förändra något, kan man inte gömma sig, hur jobbigt det än är att stå upp för det man tror på. Det gäller även horornas sak.