Sexism bland näringslivets guldgossar

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: De mest antifeministiska männen i de här landet återfinns i näringslivets styrelserum. Ekonomihistorikern och professorn i kvinnohistoria, Anita Göransson har i sin forskning visat det gång på gång. Senast i rapporten "Maktens kön, kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet", som gjorts av en forskargrupp vid Göteborgs universitet (DN, Debatt, 070129).

Att dessa omoderna och patriarkala män inte hänger med sin tid manifesteras gång på gång, t ex vid senaste vd tillsättningen inom Kinnevikskoncernen. För vad är annars förklaringen till att styrelseordförande Pehr G Gyllenhammar tycker att Mia Brunell, som har ersatt Vigo Carlund är värd 2 miljoner mindre i lön? Medan han fick 7,5 miljoner får hon nöja sig med 5,5 miljoner per år. Manlighetsbonus skulle man kunna säga. Medan USA har 45 procent kvinnor i maktens toppskikt, återfinns bara 29 procent kvinnor på motsvarande positioner i Sverige och näringslivet är värst, där gubbligan är näst intill totalt dominerande. En anledning sägs vara den långa mammaledigheten, vilket gör att Expressens ledarredation idag återigen lobbar för en individualiserad föräldraförsäkring.

Reinfeldt vägrar att införa varannan damernas i styrelserummet, något som Stödstrumporna inför valet 1994 tvingade de politiska partierna att göra, genom att varva sina partilistor. Dessutom har alliansen dragit tillbaka s-regeringens mål om hälften damernas bland statliga toppchefer.
Mona Sahlin drev på sin tid krav på näringslivet när det gällde att släppa in kvinnorna. Dags att damma av retoriken och utpeka alliansbröderna som de sexistiska män de i själva verket är.