Torskarna är som vicka goa gubbar som helst

Jag har i två bloggar på senaste ("Sexövergreppade barn och skamfyllda horor", 070207 och "De lyckliga hororna och horstigmat", 070210)diskuterat horor och torskar, skam och stigma med en 45-årig anonym eskortbrud, som kallar sig Isabella Lund.
På hennes egen hemsida (www.sensuellqkonsulent.wordpress.com) - den vackraste jag sett på nätet - skriver hon i sin blogg i dag om torskar. Hon vill inte kalla dem så och heller inte sex- eller könsköpare, utan hon väljer att kalla dem klienter. Isabella jämför torskarna med dem som går till en terapeut eller massör. Följdriktigt ser hon inte heller sig själv som hora, utan en "Sensuell Qvinnlig Konsult".

Det är viktigt vilka ord vi använder för att beteckna aktiviteter, människor och ting i vår omvärld, som Isabella så riktigt påpekar i sin blogg. Men nu är ju orden inte något man själv bestämmer över, utan de används som tecken i en gemensam överenskommelse med andra. Att horor vill kalla sig sexsäljare för att det är aktivt och inte objektifierande och något man är, kan man kanske gå med på ur horperspektivet, men nu är det gudbevars inte bara hon som bestämmer hur hon uppfattas. Vi blir till lika mycket genom vår egen uppfattning som genom andra, så därför funkar det inte om horan kallar sig sexsäljare, sensuell qvinnlig konsult eller vad hon nu tycker passar på det hon sysslar med, om omvärlden lika fullt ser henne som en hora.

Samma sak gäller torsken, som Isabella vill kalla klient. Visst, det är väl helt ok, men det funkar bara i deras psedovärld vid sidan av den gemensamma värld där synen på det de sysslar med är en annan. För att förändra det synsättet - som ju hororna och torskarna så gärna vill, men inte vågar stå upp för - måste majoritetssamhället gå med på deras definition. Frågan är om den viljan finns.

Isabella hänvisar i sitt resonemang kring stigmatiseringen av torsken till Don Kulick, professor i antropologi och fd svensk queerking vid Stockholms universitet, numera utflyttad till New York University. Kulick hävdar i en artikel ("Tänk på vad det ni gör kan göra!", 2005:5)på Lafas (Landstinget förebygger aids)hemsida att den svenska prostitutionsdiskursen patologiserar torsken. Där har Kulick fel, kvinnorörelsen har i åratal utifrån forskning visat att torsken, liksom kvinnomisshandlararen inte är en sjuk kille, utan kan vara din bror,vän, granne eller arbetskamrat. Eller som Isabella skriver "De är vanliga goa män..."

Jag håller med Isabella om att det är dags att lyfta fram dessa män i ljuset. Varför går de till horor om de är gifta, sambo eller har en flickvän? Kulick tycker sig veta svaret: Han menar att det handlar om två olika saker, nämligen sex eller kärlek. För honom är det centralt att dessa inte blandas ihop. Är det där den normativa synen och hora-torsk relationen skiljer sig åt? Den normativa synen, den vi på nåt teoretiskt vis är överens om i samhället, visar sig inte hålla i praktiken, då män och en del kvinnor tar sig friheten att ha både älskarinnor/älskare och gå till horor eftersom det inte har nåt med riktig kärlek att göra. Ändå håller vi så krampaktigt i det normativa som säger att kärlek och sex hör ihop och förfasar oss varje gång en ny familjefar tas på bar gärning med brallorna nere.

Dags att vakna upp!