Sexualitetens dubbla ansikte

Att vilja dra en kvinna i håret, örfila och sen lägga en spottloska på henne är misshandel, men döljs i begrepp som sm- och dominant sex. Sexualiteten kan som bekant användas som projektionssituation för våld, misogyni och aggression, som i själva verket hör hemma i helt andra situationer i det fördolda mänskliga psyket. I de fallen blir sexualiteten till en maktarena där rollerna är tydligt fördelade mellan den som härskar - tar vad han vill ha - och den som underkastar sig.
Det kan vara bra att veta att för dem som ägnar sig åt sådan praktik hör sex och kärlek inte ihop. För dem är sexualiteten inte det ömsesidiga kitt som förenar människor och öppnar dem inför varandra, utan den blir snarare medlet för att separera och skilja ut sig själv i förhållande till den andra: Sex som egoknark.

Den sammanblandningen och missriktade förståelsen för sexualitetens dubbla väsen blir väldigt tydlig i den pågående rättegången med de sk "Stureplansprofilerna".
Målsägande i rättsfallet, den 19-åriga kvinnan, blev kär i den av de inblandade - 25-åringen - och gick efterhand med på det av honom introducerade dominanta sexet: "Jag gjorde det för att göra dem nöjda och för att tillfredsställa dem, aldrig mig." säger hon (SvD, 070927).
Den 25-årige mannen hade tvärtemot den 19-åriga kvinnan en helt annan agenda: Han var aldrig kär i henne och menar att det enbart handlade om sex (läs: våldsamheter som ledde till blåmärken, rodnader, svullnader och blödningar). Han tycker att det är ok och hävdar att hon tidigare fått liknande skador.
Skillnaden, enligt den 19-åriga kvinnan, är att den här gången fortsatte männen att misshandla henne, trots att hon grät och skrek. Alltså: Våldtäkt.
Men för de här männen - och rättsväsendet - är det ingen skillnad om hon säger ja eller nej, i våldets dramaturgi blir det bara en del av det som ingår i det som populärt kallas dominant sex, tufft sex eller våldssex, men som i själva verket visar sig vara misshandel och våldtäkt.