Horlobbaren Isabella Lund mörkar verkligheten

I EU där prostitutionslobbyn växer sig allt starkare gör man skillnad på tvångs-, (sexslavhandel) och frivillig prostitution. I Sverige har vi de senaste åren sett hur samma tendenser sprids i media av demagoger som sexliberalen och queerfeministen Petra Östergren och bloggaren och "horan", som säger sig döljas bakom psedonymen "Isabella Lund". De här två brudarna och deras kompisgäng får osedvanligt mycket utrymme i mediadebatten om prostitution som numera handlar om "den lyckliga horan", medan EU-parlamentarikern och vice ordföranden i EU:s kvinnoutskott, Eva-Britt Svensson, som inom EU är en stark förespråkare för den svenska sexköpslagen har svårt att nå ut i media, enligt henne själv.
Media hugger på horor för att det säljer, så ser den marknadsekonomiska lagen inom vilken media verkar ut. Men det behöver ju inte betyda att man så aningslöst och slappt släpper fram "de lyckliga hororna" och deras kompisar utan att utmana dem med värdiga motståndare. Varför gjorde SVT:s "Debatt" det så lätt för sig och tog i sin debatt om "den lyckliga horan" med en journalist som skrivit några artiklar i ETC och allmänpolitikern Josefin Brink (v), som debattmotståndare till "Isabella Lund" i stället för att ta med Eva-Britt Svensson, som verkligen kan horfrågan ur ett svenskt och europeiskt perspektiv? Hon skulle kunnat ge både perspektiv och avslöjande bilder av vad som döljer sig bakom masken "Isabella Lund", nämligen en internationell prostitutionslobby. I stället för att avslöja en riktigt rafflande historia går SVT går rakt i Lunds fälla och låter henne tala om "horstigmat", som gör att hon inte kan visa facet. För om det nu vore så att "Isabella Lund" är ett offer för det i nyhorspråket sk horstigmat, är det väl angeläget att bryta det genom att själv kliva ur anonymiteten, precis som bögar och flator gjort som ett led i deras kamp för mänskliga rättigheter. Men icke: "Isabella Lund" håller på sin anonymitet - och vi som vill kolla upp vem hon egentligen är står maktlösa - och därmed är jag benägen att tro att hon snarare är en horlobbare, än en hora.

På helgens "Feministiskt forum" i Stockholm berättade Eva-Britt Svensson hur "sexarbetar"(läs sexslavhandels)organisationer världen över går in för att göra skillnad på tvångs-, och frivilligprostitution - precis som "Isabella Lund" och hennes polare - när båda nivåerna av samma verksamhet är sexslaveri, med enda skillnaden att de tar sig olika uttryck. Det är viktigt att se den skillnaden, men grunden är likafullt densamma. De här sexslavhandelsorganisationerna ("Isabella Lund" representerar den svenska delen under namnet SANS, se: hemsida) går in för att ändra språkbruket kring sexslaveriet där horan förvandlas till "sexarbetaren", torsken blir "klienten", hallicken gömmer sig bakom "entreprenören av tjänst" och sexslavhandelsoffren kallas "imigrerad arbetskraft".

När tänker någon i media hugga på den kroken? Det vore att ta hordebatten på allvar och inte falla i farstun för första bästa hora som kommer springande och säger att hon är lycklig.