Rikingarna mest ojämlika ekonomiskt

Jag har sen länge konstaterat att de mest otidsenliga familjerna med de mest könsstereotypa värderingarna i det moderna svenska samhället är överklassfamiljerna och bland dem särskilt de som har pappa jobbande i näringslivets toppskikt. Jag menar då att de tänker: mamma är rar och är hemma med barnen, medan pappa ror och årar hem stålarna till familjen - precis som i den gamla skolboken från 1900-talets början.
Nu visar SCB, Statistiska centralbyrån, att kvinnorna är fattigare än män i det här landet och äger bara 74 procent av vad män gör. Den allra största skillnaden finns i Sveriges rikaste kommun, Danderyd. Där har kvinnorna i genomsnitt en förmögenhet som bara är 42 procent av männens.
Ylva Yngveson, privatekonomon på Swedbank, låter precis som den moderna feminismens moder, Simone de Beauvoir när hon säger (läs: till kvinnorna): "Det gäller för alla att själva ha en ekonomi att stå på för att slippa vara i händerna på andra (läs: mannen)." (Metro, 070104)
Hennes förklaring till varför männen fortfarande är rikare i världens mest jämställda land är att lagfarten på fastigheten ofta skrivs på mannen. Men när det gäller att se till att kvinnor blir lika rika som män finns bara en lösning, enligt Yngveson: "Det krävs att arbetsgivare inte tar för givet att det bara är kvinnor som stannar hemma med barn. En jämställd arbetsmarknad skapar möjligheter för kvinnor att bygga upp en förmögenhet."
Enligt APA:s omvärldsanalys betyder det att kvinnor släpper på den "heliga" mammaledigheten och papporna tar striden för pappaledigheten både hemma och på jobbet. Och att de blivande mammorna går till kvällspressen och Jämo-anmäler (innan alliansen har lagt ner myndigheten) varenda arbetsgivare som låter barnafödande bli nåt som kvinnor får sota för på arbetsmarknaden.