Annica Dahlström använder biologi i politiskt syfte

Annica Dahlström är professorn i neurobiologi vid Göteborgs universitet, som för något år sen - påhejad av SvD:s ledarskribent Maria Abrahamsson - menade att kvinnor med stora bröst var dåliga i matte.
Nu är hon i farten igen och skyller på biologin för att driva politisk propaganda för att mamma ska vara hemma med barnen minst tre år.
På sitt ideologika vis tar hon vetenskapen till hjälp för att säga ok till subventionerade hushållsnära tjänster för att hjälpa kvinnor att göra karriär. Samtidigt vill hon inte se lagar som tvingar pappa att vara hemma och anledningen till det är att män är dåligt lämpade att ta hand om barn pga hur deras nervsystem är konstruerat.
Själv var Dahlström redan professor när hon fick sina barn och tog med dem till jobbet när hon inte lämnade dem till barnflickor. Pappan ifråga var överhuvudtaget inte inblandad eftersom han tidigt drog från familjen.

Enligt journalisten Per Snaperud, som talat med andra vetenskapare på det biologiska området kan man inte dra sådana slutsatser som Dahlström gör om könsskillnaderna, dvs hjärnans anatomi ger inget stöd åt att män och kvinnor är särskilt olika. Men Dahlström missionerar vidare och jämför människor med råttor och silkesapor och drar hissnande slutsatser. T ex menar hon att barn och ungdomar som drabbas av koncentrationssvårigheter, ätstörningar och självskadebeteenden "kan vara resultat av tidig separation från modern och är troligen ett nödrop på hjälp". Med det sagt vill hon varna för vad som kan hända om ungarna lämnas för tidigt på dagis, även om hon inte kan hänvisa till några vetenskapliga undersökningar, som tyder på dylika samband. För henne räcker det med att undersökningar av råttor och silkesapor som växt upp utan mammas smekningar blir ängsliga och deprimerade senare i livet.

På frågan från journalisten Per Snaperud om man kan klumpa samman egenskaper på det sätt som hon gör, ger hon ett hårresande svar: "Om det här hade varit en vetenskaplig bok skulle jag tycka att du har alldeles rätt, men nu är det så at jag försöker får fram ett budskap till befolkningen [...] då måste man göra sådana förenklingar."
En vetenskapare kan alltså, enligt professor Dahlström "överdriva för att få fram det man vill ha sagt". Därmed avslöjar hon att hon bara luras, för genom att använda sin vetenskapliga titel tror säkert många att hon presenterar vederhäftiga fakta, när hon i själva verket sysslar med politik.

Inom kort kommer Annica Dahlströms bok "Könet sitter i hjärnan". Räkna då med att det blir ännu en het feministisk strid mellan särartsfeminister och socialkonstruktivister. Den ser jag fram emot att delta i och har redan ställt in mig i argumentationens startblock.