Dan Josefsson - en riktig prinsessa på ärten
Den här sk kulturdebatten om vad man får skriva och inte i en roman i samband med Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" börjar ta sig rent burleska uttryck i samband med skjutjärnsjournalisten Dan Josefssons ömma-tå bludder i DN i går.
Som en real prinsessa på ärten visar sig vänstermannen som hängt ut folk till höger och vänster i sin sk undersökande journalistik vara. Han, liksom vänsterbrodern Per Wirtén talar naturligtvis inte om de ömma tårna, utan klär sin försmåddhet i tal om moraliska haverier och brott mot tryckfriheten. Jo, jo, det vill till att ta till brösttoner när kritiken riktas mot en själv och inte nån annan som följer den patriarkala ordningen där kvinnor förlöjligas, sjukförklaras som paranoida och gud vet vad. Ett annat ord för just detta är härskartekniker och i Dan Josefssons inlägg i debatten gör han sig skyldig till detta gång på gång. Han utmålar inte bara Maja Lundgren som sjuk, han är också mycket noga med att tydligt markera att hon jagade honom, medan han däremot var ointresserad av att ha en relation med henne.
Ja, så där kan det ju låta i efterhand när det inte blev som man önskade, där skiljer han sig inte från Lundgren och who cares egentligen.
Näh, problemet för de här männen (och kvinnorna) som kritiserat Lundgrens romantilltag är att de förekommer i romanen med sina autentiska namn och de är upprörda för att hon lägger ut det "privata" för allmänt beskådande. Men som alla sanna feminister vet så finns det inget privat, utan allt är offentligt. Att skydda vissa erfarenheter bakom privata murar har varit ett av patriarkatets mest effektiva skyddsmedel mot att avslöjas. Jag tror att feminismens nästa steg är att precis som Maja Lundgren och snart även Unni Drougge inte göra någon skillnad mellan dessa sfärer utan låta de gränslöst glida över i varandra.
Dessutom har jag svårt att förstå att herrar Wirtén, Josefsson och co är så förvånade över att de dyker upp i en roman. Det som de råkat ut för sker ju dagligen i dokuvärlden mellan fiktion och verklighet, för att inte tala om på bloggen, där finns i realiteten ingen skillnad. Det är bara en formsak.
6 kommentarer:
Jag skäms över att du och jag är av samma kön och att du säger dig försvara kvinnors rättigheter. Jag betackar mig för kvasifeminister.
Hade du trasiga leksaker som barn? Eller varför är du så arg?
Förstår du inte att Maja Lundgren är sjuk? Att han bara skadar sig själv genom att få denna bok publicerad.
Jag är inte arg, utan uttrycker min uppfattning, vilken inte har något med "trasiga leksaker" att göra. Du gör precis som de män och kvinnor, som sjukförklarar Maja Lundgren i debatten. Precis det - att nedvärdera och idiotförklara - är att använda gamla patriarkala härskartekniker.
Man kan ju också säga att Maja använder sig av patriarkala härskartekniker. Om hon dessutom ljuger är det svårt att sympatisera med henne, oavsett hur rätt hon har i att kulturvärlden styrs av patriarkatet. Jag tror att hon hittar på.
Frågan är vilket som är viktigast: Härskartekniker hit eller dit, ljug - inte ljug eller hur kulturvärlden styrs?
Själv tycker jag det senare, och att reaktionerna bara handlar om att analysera författaren i stället för det hon försöker peka på. Typiskt att skjuta budbäraren, när man inte vill diskutera sakfrågan.
För övrigt vet varken du eller jag om hon ljuger, så det är rätt meningslöst att ha den utgångspunkten, allra helst när det är en roman hon skrivit.
Men det är väl det det handlar om..att man inte ska kritisera henne utan förläggaren? Hon är ju så uppenbart dum i huvudet just i vissa avseende.
Dessutom..hon använder precis samma härskartekniker själv, som hon kritiserar.
Jag betvivlar inte att mycket av det hon vill peka på stämmer, men hon misslyckas med att bli trovärdig, tyvär..utom av andra än sådana som du, som redan är övertygad om att allt hon säger är sant, allt anant är skitsnack.
Jag säger som en annan sagt.. Om hon läst boken "He's just not that into you" i stället så hade hon sluppit mycket besvär.
http://www.josefsson.net/artikelarkiv/52-moraliskt-haveri.html
Har du läst Josefsson inlägg på hans hemsida (länken ovan)? Resonemang om vad som sant eller inte leder ju i alla fall nu för tiden tankarna till Marklund och boken Gömda. Man kan ju inte i ena stunden hävda att det är sant för att i andra stunden göra tillägget "men det är ju en roman". Nä du, någon ordning får det vara.
Skicka en kommentar